These words are all we have
Igår var den officiella avslutningen av Showtime denna terminen och för mig som tar examen och inte vet vad som väntar mig till hösten, den sista!
Jag har fasat för detta i veckor..
Jag kände att jag behöver göra något för Anna som har startat alltihopa och vi som faktiskt är några av de få som varit med från start! Först tänkte jag och Linnéa sjunga en liten trudelutt för henne (Good riddance med Green Day) men sen blev det dumt med reptider och vi fick inte till det riktigt.. men då fick vi idén om att göra typ ett kollage med bilder och texter.. men sen tänkte vi att fan det kanske är andra i showtime som vill vara med på detta, så istället för en tavla så blev det en hel bok! Jag och Linnéa satte oss igår vid tolv och började skriva ut bilder och texter som alla showtime medlemmar skrivit och skickat till oss, sedan fick vi även förstärkning av Mille och Viktoria! VI blev bara 40 minuter sena till själva träffen och det kunde inte blivt en bättre present till Anna!
Här är en bild precis innan vi ska ge den, och även precis innan vi alla bryter ihop i storgråt!
Sedan skulle vi gå igenom vad som är tänkt för nästa termin och sen fick vi även titta pådet som filmades under denna terminens show! Jag har inte sett vissa scener för jag varit backstage och bytt om eller väntat på min scen så det var riktigt kul att se! Den kommer snart upp på youtube så då kan jag länka den!!
Till sist skulle vi säga hejdå till alla.. det började med en stor kramring där man gick runt och kramade varandra i tur och ordning, när vi väl var klara hade alla kramat varandra två gånger och de som man ville krama en extra gång klängde man sig fast på en gång till! Sen bröt vi ut i någon datten-lek? Sedan bara satt vi och pratade..
JAG VILLE INTE GÅ!!!!
Sen fick vi med oss ett par stycken, vi blev nog 8 stycken tillsluta av med som gick och åt pizza och pratade tills de stängde kl 22. Sedan gick vi som väntade på bussar i en klunga mot Annas lägenhet för att fördriva tiden lite.. det slutade med att jag var sist som väntade på min buss vid stadsbiblioteket tillsammans med Anna och Oskar, där Anna lärde mig att dansa dansen till ronja rövardotter "Boboboboboorkaaaa boobooorka!" som sedan övergick till att dansa hambo och shottis och Oskar bara stod och skrattade: "Händer detta verkligen?!"
Åh vad jag kommer sakna denna galenskapen och glädjen!
Tonight
The Pentatonix
Ett gäng helt otroliga musiker!
En acapella grupp som gör covers på kända hits, allt i acapella.
SÅ GRYMT HÄFTIGT!!
Jag tycker ni alla bör lyssna på det för... jaa.. jag har börjat tappa mina ord för att beskriva dom..
Helt makalösa iaf!
Har fått en liten förkärlek för bas-killen. så kul med hans mörka röst när man hör honom prata!
Jag vill inte att tiden ska gå så fort!
På söndag är det sista offiiciella showtimeträffen för terminen, och för mig den ABSOLUT sista!
De har ju trots detta gjort det möjligt för studenter som avslutat sina studier att gå kvar en termin till, men eftersom min höst för tillfället är väldigt oviss så vet jag inte alls om jag kommer ha möjlighet att vara med..
Men självklart kommer jag att träffa alla vännerna igen!!
Just nu känns det lite motsträvigt att säga hejdå till dom.. jag kommer behöva gardera mig med vattenfast mascara och ett par paket med näsdukar eller som min pappa föreslog förut, en wettextrasa, det håller bättre i längden..
Nu är det 16 dagar kvar till examen och det smyger sig på mig med både uppgifter och tentor och alla event som är på gång nu.. jag hinner inte med.. kan jag inte få pausa, eller sänka farten lite så jag får njuta lite till, snälla?
Take the photographs and still frames in your mind, hang it on a shelf in good health and good time
Tre veckor... mindre än tre veckor kvar till examen! Det är så svårt att se det.. jag är mitt i praktiken, eller inte mitt i, jag har ingen koll på hur många veckor jag varit där och har kvar typ.., skriver uppgifter, pluggar till tentor, förbereder inför jobb i sommar.. ja jag börjar inse att jag ska sluta plugga, börja jobba, inte träffa underbara vänner i skolan osv, inte vara med i showtime, vänner flyttar.. urk.. jag kommer lipa så mycket på examen!
Jag har haft så fruktansvärt bra tid på högskolan, kanske inte själva plugget, utan vännerna jag fått här! Det är faktiskt helt galet att det kan finnas så underbara människor i välden som är ämnade att vara mina vänner! Detta inkluderar ju självklart även mina gamla vänner!!!!!!!
Men det känns så skönt att gå i skolan utan att känna den där barnsligheten som kan finnas både på grundskolan och gymnasiet, att man ska spela något slags spel, det finns inte här, eller inte bland mina vänner i alla fall!
De får mig att må så grymt bra, både bra och dåliga dagar! Jag bara håller alla fingrar jag har för att vi ska kunna fortsättas att träffas efter examen!
I fredags kom Matilda från praktiken i värnamo till jönköping för att börja packa ihop sin lägenhet.. vi hade en sån mysig kväll tillsammans som slutade i solnedgången på en filt på oset, som tydligen huskvarnas strand mot vättern heter. Pratade massa minnen, om framtiden och kollade även på säsongsavslutningen av Grey's Anatomy!
Dagens.
JAo! Hej folket! Har ni saknat mig?
"jaaaa-aaa!" Okej bra!
Idag startade bra, med att jag faktiskt kom upp i tid, han göra ordentlig frukost, men fortfarande tvungen att springa mina tre meter från dörren till busshållsplatsen som vanligt..
Idag startade bra, med att jag faktiskt kom upp i tid, han göra ordentlig frukost, men fortfarande tvungen att springa mina tre meter från dörren till busshållsplatsen som vanligt..
Påväg in på sjukhuset mötte jag en sjuksköterska från Ögon/öron avdelningen och vi pratar fram till min "korsning" och hon verkade vara lite små ledsen över att jag inte skulle vara hos dom i sommar.. det är inte jag.
In i omklädningsrummet på avdelningen där jag möts av min handledares glada ansikte, det är en sån person jag blir glad av att bara se! Vi skulle säkert klicka utanför sjukhuset också! Min handledare är lite yngre, och gick ut förra sommaren, och har varit på hjärtvården sedan februari, så hon är rätt ny på detta med hjärtvård, vilket gör henne väldigt frågvis, vilket i sin tur gör att även jag frågar mer och får lära mig sjukt mycket!
Jag har sedan några veckor tillbaka fått ha hand om några patienter från vår grupp per pass, och idag fick jag tre patienter, varav en skulle åka iväg till linköping.. men den platsen fylldes snart med en ny.
När ronden väl blev av, den är tydligen alltid försenad på måndagar för att läkarna har något möte.. och idag tillhörde vi den gröna gruppen, vilket innebär att hälften av våra patienter rondas med en läkare och resten av en annan, istället för en och samma.. så först tog det lååång tid innan de ens kom och ville ronda alls, sen så fattades det ST-läkare och då kunde inte överläkarna ronda.. jaaahh..
Sen när det var gjort med ena hälften, så verkade inte den andra läkaren redo att ronda våra patinter så jag och min handledare gav oss på en svårstucken patient med diverse blodprover och blododlingar.. det tog sin lilla tid..
Sen gick jag och kolla om läkaren var färdig att ronda våra medan Matilda(min handledare) gick och skickade iväg proverna.. och att jag kunde börja så länge ifall han var redo..
Han var redo..
jag började dra det om mina patienter som jag ansågs behöva vetas..
Då börjar han påpeka i vilken ordning jag rapporterade till honom, frågade mig en massa frågor som endast läkarna har koll på.. fäller någon kommentar om att "du är ju bara student... hämta du Matilda du..."
Jag bara stirrade på honom.. menade han allvar.. den andra sjuksköterskan som rondat tidigare försökte hjälpa mig att möta honom.. men det slutade med att jag sprang ikapp Matilda medan hon höll på att skicka proverna..
Läkaren höll på likadant under hela ronden..
För första gången kände jag mig direkt övertrampad av en läkare.. jag riktigt kände hur jag sjönk ihop i kontorsstolen, hur det rann till bakom ögonlocken. Kände för att springa ut till toaletten för att gråta ögonen ur mig för min karriär skulle vara över ifall alla läkare jag möter är som honom för jag skulle vägra gå till jobbet.. tur nog vet jag att han är den enda sådan läkare på avdelningen och det är ingen sån på Geriatriska A!! PRISA GUD!.. typ..
Men stämningen i mitt sinne och självförtroendet var närmare botten i slutet av dagen, vilket det inte varit den senaste tiden det vill jag lova!
Så hela dagen har jag sett fram emot att öva för volleybollturneringen med lag Balles Minions på vätterstranden med mina härliga vänner.. jag skyndar hem för att få med ombyte och kanske slänga i mig lite energi i form av lite yoghurt för att bli något sen till utsatt tid.. precis när jag sprungit till bussen och precis hunnit med den så får jag kontakt med mina vänner som inte alls verkar vara på plats, inte mindre påväg till vätterstranden.. inte heller kunde de ge besked om när de skulle komma. De satt fast med ett grupparbete som behövde bli färdigt..
Det lilla hopp jag haft tidigare om att volleybollen skulle rädda min dag försvann totalt.. "Ska jag ens bry mig om att vänta på er?, Om ni inte vet när ni kommer så åker jag hem igen och skiter i träningen.., Jaha ni kommer alltså, jag måste ha choklad!"
Blåsigt var det, lagom kallt var det också, men dessa vänner är fanemej det bästa som finns. När de väl kom lyfte de upp min dag och gjorde den sådär skimrande härlig som den bara kan bli med vänner <3
Frusen och trött efter två timmars volleybollande fick jag skjuts hem av Andrea och sen la jag mig på sängen och dog.. eller bara legat.. drukit vamt the, ätit rester av choklad och spelat spel på datorn..
Precis nyss fick jag ett samtal från mamma och pappa om att vi ska börja planera min examensdag som fanemej bara är 25 dagar kvar till!!
Detta kommer bli så sjukt bra tillslut det tror jag på! Nu är det bara att fokusera på resterande skola och njuta av mina vänner så länge jag har kvar dem i stan, de som flyttar iväg sen. Ush jag vill inte ens tänka att de ska flytta härifrån!!!
DON'T DO IT! I LOVE YOU SO MUCH!! YOU MAKE MY DAY BRIGHT! ♥
