Engångstoalett?
http://www.e24.se/entreprenor/artikel_1716501.e24
Läste precis på Aftonbladet en annons om engångstoaletter som en svensk kommit på och tagit patent på. Det är då en påse som man ska utföra sina behov i och sen slänga iväg den. Då är den mest påtänkt till de som inte har vanlig WC utan i U- länderna som använder latriner som de sen tömmer ut i vattendrag och sjöar som befolkningen själva får sitt vatten ifrån. Väldigt smart eftersom över två miljoner dör av avföring i dricksvattnet.
Ganska smidigt att ha med när man är ute på bilsemester med. lite fräshare när man stannar vid vägkanten och är nödig ;)
Läste precis på Aftonbladet en annons om engångstoaletter som en svensk kommit på och tagit patent på. Det är då en påse som man ska utföra sina behov i och sen slänga iväg den. Då är den mest påtänkt till de som inte har vanlig WC utan i U- länderna som använder latriner som de sen tömmer ut i vattendrag och sjöar som befolkningen själva får sitt vatten ifrån. Väldigt smart eftersom över två miljoner dör av avföring i dricksvattnet.
Ganska smidigt att ha med när man är ute på bilsemester med. lite fräshare när man stannar vid vägkanten och är nödig ;)
Calleth you, Commeth I
Jag är för snäll. Det är både till det bra och till det dåliga.
Ibland vet man inte om man blir utnyttjad eller om man egentligen verkligen vill!?
Ring bara så kommer jag!
Ibland vet man inte om man blir utnyttjad eller om man egentligen verkligen vill!?
Ring bara så kommer jag!
I get it!
Ni kanske har fattat att jag nu kan konsten i att lägga ut videoklipp från Youtube! Hahaha..
Nu är det inte långt kvar till konsären på Tisdag!!! WOHO! Firar detta med en video från förra gången han besökte våran lilla stad! Elden var en av de låtar som var de bästa!! Nog för att många av låtarna han sjunger live är mycket bättre än i studioverisionen, men denna var något extra. Bara Lasse och pianot liksom!
Nu har jag även bestämt mig för att när jag väl fixat det där JÄVLA körkortet ska jag unna mig något riktigt härligt! En dag på ett spa, eller massa nya kläder eller något likande! Känner att jag förtjänar det efter allt slit!
Som en julklapp till mig själv eller liknande. I våran familj har vi lagt det på hyllan med julklappar, bara för att mamma får nippran varje år så tyckte vi att det var bättre att bara fixa med mat och så. Det julen egentligen handlar om. Gemenskap!
puss på er alla!
Nu ska jag spela fia med min farmor och sen bär det av emot stan där jag och Martina ska kolla på bion FAME!
Hahaha tänker bara på Nile City och hon tjejen i köpcentret som bläddrar bland affisherna.
Fame! I'm gonna live forevvvaaah! I'm gonna learn how to fly.... HIGH! I'm gonna live forevvvaaah! Baby remember my name! Remembahhh! Remembahhh! Remembahhh! Remembahhh! FAME!
Det är inte menat att livet ska vara lätt....
Fan, känner jag nu för tillfället!
Det är inte så jävla lätt att leva som ungdom i dagens samhälle.
Det är så mycket man ska hinna med, så mycket man ska uppleva, leva upp till alla krav och förväntningar. Tillslut går det bara runt i min skalle. Det finns inget plats kvar längre snart. Jag önskar jag hade ett "minnessåll" eller vad de kallade det i Harry Potter- böckerna. Bara få lägga ifrån sig tankarna och minnen och slippa dem för ett tag, för att senare komma tillbaka till dem när man känner för det.
Vi ska hinna med alla läxor,
vi ska göra bra ifrån oss på proven,
vi ska få bra betyg i skolan,
vi ska vara en bra vän,
vi ska vara en bra flick/pojkvän,
vi ska vara en bra familjemedlem,
vi ska vara en god människa mot samhället
vi ska hänga med i svängarna i utelivet,
vi ska vi ska akta oss för att inte umgås med människor i fel kretsar i samhället,
vi ska förbereda oss för framtiden,
vi ska skaffa körkort,
vi ska skaffa sommarjobb/vanligt jobb,
vi ska se bra ut (enligt samhället),
vi ska uppnå fysisk, psykisk och social hälsa,
vi ska inte få barn i ung ålder,
vi ska inte få könsjukdommar,
vi ska vi ska vara den perfekta människan.
En jävla massa måsten och ska!
När får man tid till att göra det man vill?
Ända sedan jag var mindre har jag tagit mitt ansvar på mina axlar. När jag inte gick hem hos kompisarna i skolan och blev istället utmobbad och retad, flydde jag till hemmet. Gjorde hushållsysslor, räknade matte och skötte mig. Ju mindre mina bröder slutade göra detta, ju mer började jag ta över deras ansvarsområden. Jag känner mig som en hemmafru, fast istället för egna barn har jag mina bröder. Trotts att de är både 3 och 5 år äldre än mig tar jag mer ansvar än de båda tillsammans. Ingen utav dem plockar ifrån bordet frivilligt om man inte säger till dem, ingen av dem plockar varken i eller ur diskmaskinen, ingen av dem "orkar" hjälpa till här hemma och när någon väl ber dem om det så blir det gjort 20 år efter att man frågade dem.
Och sen till min pappa som verkligen börjat komma upp i åren, orkar inte med att ha en hope tonåringar i huset. Han förstår sig inte på dagens samhälle och älskar att kommentera det. när man sen har hört samma kommentar 40 gånger börjar man bli less på det och kommenterar det, får man bara en fnysning tillbaka och att man själv inte kan någonting om livet (anser han).
I skolan är det inte så jävla mycket bättre heller. Visst, numera umgås jag med dem som kan acceptera den jag är och tillochmed ha trevligt tillsammans med några av dem, men det känns inte äkta för fem öre. Sen om man vill lära sig något på lektionerna så är det nätintill omöjligt, för alla andra är så mycket mer intresserade av allt annat än att lära sig av vad läraren har att säga. Vid denna åldern borde man har lärt sig så pass att man insett att man bara går i skolan för sin egen skull och inte för att lärarna älskar att plåga eleverna.
Jag vet inte om jag har EN enda sann vän. Det smärtar något att erkänna det. Men ändå så har jag några få vänner som är hur goa som hellst och som jag inte skulle vilja byta ut mot några miljoner.
Sen när man väl har hittat kärleken så bor den inte i samma stad, utan i Hålanda. Vilket gör att vi bara träffas på helgerna, vilket också gör att jag knappt träffar mina vänner alls, eftersom skolan och träning tar upp det mesta av min vardag. Det blir lätt att glömma bort några av vännerna och därmed kanske förlora dem.
"Livet är en dans på rosor, men det blev en dans som stack dig hårt!"
Det är inte så jävla lätt att leva som ungdom i dagens samhälle.
Det är så mycket man ska hinna med, så mycket man ska uppleva, leva upp till alla krav och förväntningar. Tillslut går det bara runt i min skalle. Det finns inget plats kvar längre snart. Jag önskar jag hade ett "minnessåll" eller vad de kallade det i Harry Potter- böckerna. Bara få lägga ifrån sig tankarna och minnen och slippa dem för ett tag, för att senare komma tillbaka till dem när man känner för det.
Vi ska hinna med alla läxor,
vi ska göra bra ifrån oss på proven,
vi ska få bra betyg i skolan,
vi ska vara en bra vän,
vi ska vara en bra flick/pojkvän,
vi ska vara en bra familjemedlem,
vi ska vara en god människa mot samhället
vi ska hänga med i svängarna i utelivet,
vi ska vi ska akta oss för att inte umgås med människor i fel kretsar i samhället,
vi ska förbereda oss för framtiden,
vi ska skaffa körkort,
vi ska skaffa sommarjobb/vanligt jobb,
vi ska se bra ut (enligt samhället),
vi ska uppnå fysisk, psykisk och social hälsa,
vi ska inte få barn i ung ålder,
vi ska inte få könsjukdommar,
vi ska vi ska vara den perfekta människan.
En jävla massa måsten och ska!
När får man tid till att göra det man vill?
Ända sedan jag var mindre har jag tagit mitt ansvar på mina axlar. När jag inte gick hem hos kompisarna i skolan och blev istället utmobbad och retad, flydde jag till hemmet. Gjorde hushållsysslor, räknade matte och skötte mig. Ju mindre mina bröder slutade göra detta, ju mer började jag ta över deras ansvarsområden. Jag känner mig som en hemmafru, fast istället för egna barn har jag mina bröder. Trotts att de är både 3 och 5 år äldre än mig tar jag mer ansvar än de båda tillsammans. Ingen utav dem plockar ifrån bordet frivilligt om man inte säger till dem, ingen av dem plockar varken i eller ur diskmaskinen, ingen av dem "orkar" hjälpa till här hemma och när någon väl ber dem om det så blir det gjort 20 år efter att man frågade dem.
Och sen till min pappa som verkligen börjat komma upp i åren, orkar inte med att ha en hope tonåringar i huset. Han förstår sig inte på dagens samhälle och älskar att kommentera det. när man sen har hört samma kommentar 40 gånger börjar man bli less på det och kommenterar det, får man bara en fnysning tillbaka och att man själv inte kan någonting om livet (anser han).
I skolan är det inte så jävla mycket bättre heller. Visst, numera umgås jag med dem som kan acceptera den jag är och tillochmed ha trevligt tillsammans med några av dem, men det känns inte äkta för fem öre. Sen om man vill lära sig något på lektionerna så är det nätintill omöjligt, för alla andra är så mycket mer intresserade av allt annat än att lära sig av vad läraren har att säga. Vid denna åldern borde man har lärt sig så pass att man insett att man bara går i skolan för sin egen skull och inte för att lärarna älskar att plåga eleverna.
Jag vet inte om jag har EN enda sann vän. Det smärtar något att erkänna det. Men ändå så har jag några få vänner som är hur goa som hellst och som jag inte skulle vilja byta ut mot några miljoner.
Sen när man väl har hittat kärleken så bor den inte i samma stad, utan i Hålanda. Vilket gör att vi bara träffas på helgerna, vilket också gör att jag knappt träffar mina vänner alls, eftersom skolan och träning tar upp det mesta av min vardag. Det blir lätt att glömma bort några av vännerna och därmed kanske förlora dem.
"Livet är en dans på rosor, men det blev en dans som stack dig hårt!"
Pankakor, Shoppingorgier och diskriminerande vardagshjältar!?
Ush.. Känner att jag suttit här altför länge själv med mina tankar. Börjar känna mig psykiskt illamående. När en tanke får mig att vilja spy, känns det som om det har gått något för långt. Hatar när mina tankar vandrar iväg, blir inga uppiggande tankar kan jag säga dig.
Slutade halv elva idag och när jag kom hem och slog på canal+ så hittade jag en film med han som spelar "J-D" i Scrubs, och den var rolig, även om jag inte han se hela. Såg att det fanns massor av hallonsylt i kylskåpet, vilket inspirerade mig till att steka pankakor.
Eftersom det tar sin lilla tid det där med att steka pankakor så satte jag på radion på P3. Att de bara orkar hitta på dessa diskusitionsämnena. Denna dag var det om att när tjejer är ute och choppar är att gämföra när killar tittar på porr film. Det mest löjliga jag hört xD
Kollat lite på geblod.nu eftersom jag har tänkt börja ge blod när jag fyllt 18. Kollade igenom lämplighetstillfällen när man får och när man inte får ge blod. Jag kom fram till att de är väldigt diskriminerande.
De uttrycker sig såhär=
"- Är man och har haft sexuellt umgänge med en annan man
- Får inte ge blod."
Hallå eller? De är vel vanliga människor för det, deras sexliv ska vel inte hindra dem från att göra en god gärning?!
Slutade halv elva idag och när jag kom hem och slog på canal+ så hittade jag en film med han som spelar "J-D" i Scrubs, och den var rolig, även om jag inte han se hela. Såg att det fanns massor av hallonsylt i kylskåpet, vilket inspirerade mig till att steka pankakor.
Eftersom det tar sin lilla tid det där med att steka pankakor så satte jag på radion på P3. Att de bara orkar hitta på dessa diskusitionsämnena. Denna dag var det om att när tjejer är ute och choppar är att gämföra när killar tittar på porr film. Det mest löjliga jag hört xD
Kollat lite på geblod.nu eftersom jag har tänkt börja ge blod när jag fyllt 18. Kollade igenom lämplighetstillfällen när man får och när man inte får ge blod. Jag kom fram till att de är väldigt diskriminerande.
De uttrycker sig såhär=
"- Är man och har haft sexuellt umgänge med en annan man
- Får inte ge blod."
Hallå eller? De är vel vanliga människor för det, deras sexliv ska vel inte hindra dem från att göra en god gärning?!
Man har det rätt så bra egentligen:)
För tillfället så har vi ganska så mycket i skolan. Denna veckan har vi ett prov, och totalt tre redovisnnigar och nästa vecka ett prov och två inlämningar. Men det känns inte alls som att det är så mycket som det egentligen är. Trots att jag knappt börjat på näringslärans inlämningar och plugga till provet nästa onsdag så känns det som jag inte har så mycket att göra endå.
Känns helt konstigt.
Det enda jag är efter i är Matten, men bara för jag var sjuk förr förra helgen.
Tanken slog mej idag på väg hem genom slaskens pölar att jag har det aldeles för äckligt bra.
Att man aldrig tänker på det.
Jag har en aldeles underbar kille som älskar mej och jag honom<3 vilket jag knappast kunde förvänta mej för ett halvår sedan.
Att jag, Annika Strand skulle vara helt tokkär i en göteborgare? (du kommer alltid att vara en göteborgare för mej, trots att du bor i Ale kommun) Jag har svårt att förstå det själv.
Helt underbara vänner som är så förbannat härliga:) Jag blir glad bara jag tänker på dom och deras härliga skratt:D
Mina gamla vänner från högstadietiden, vill bara sejja att ni är guld värda och jag trodde aldrig att det skulle vara samma sak nu som då, men på ett sätt är det inte samma sak, det är ännu bättre:D
Ville bara sejja att jag är glad för att jag har er och skulle inte byta bort er mot all hela värdlens rikedommar om jag blev pank, skulle kunna leva på eran glädje<3
Tack för att ni finns mina sötgötar<3
