Annika Strand

"jag fattar ingenting
och jag ser bara tecken
bilder säger stanna
bilder säger gå
vi pratar inte mera
eller gifter oss till hösten
saker förändras
när tiden går"
                           (Lars Winnerbäck)


Den låten har aldrig kännts så nära mig som nu.
Våren har verkligen kommit igång på riktigt nu och varje dag bara sitter man och njuter ute på altanen. I fredags känndes det helt underbart att sitta där. Jag tog även en massa kort med kameran! Jag kännde mig nöjd med livet, eftersom jag hade precis i veckan gjort Nationellt Prov, och även hunnit in med historia uppgiften som jag otoligt nog hade glömt i skolan på torsdagskvällen när jag skulle sätta mig och skriva klart den. 
Amina och jag tog os en promenad genom stan på eftermiddagen/kvällen och käkade glass och upplevde gamla minnen igen. Tänk att trots att vi bor så pass nära varandra så har vi inte umgåtts på över ett halår! Men trots det känns vi fortfarande som förut när vi träffades ofta. Lika bra vänner som innan. Det känns skönt.

I lördags slets jag mellan att dra iväg till friskis och träna eller dra runt på stan med Maya i solskenet. Det belv Maya och solskenet. Sedan efter blev det städning hemma och sen fastnade jag framför "Kalle och Chokladfabriken" som gick på kanal 5. Tacos till middag och segheten tog över.

Idag var sovmorgonen ett faktum och sen kom ju mimmi hit och man var tvungen att dra sig uppn ur sängen. Idag har kännts precis som förr. Jag vet precis varför.
Hela helgen har kännts precis som förr i tiden när jag var ensam och inte hade dig. Bara för att jag knappt haft någon kontakt med dig. Allting känndes så avstängt, min inspiration, mitt humör och min glädje varade endast i korta stunder.
Jag ljuger inte när jag säger att jag inte fäller en tår. När det blir såhär känns allting svårt. Jag bara längtar och hoppas på att du kommer och håller om mig snart.




"Ja det var så det var, som om stämningen fanns kvar. När mörkret lagt sig dunkelt över stan. Som en kännsla i förvar. Som i trans blev jag harmonisk och human. Du var mitt hem och min oas, du gav mig gåtorna tillbaks. Du gjorde mig lycklig och förvånad."
                        (Winnerbäck)