Annika Strand

Den första riktiga framgången med vårat projektarbete idag! 7 mycket nöjda besökare som var posivt inställda (martina räknar jag inte med eftersom hon blev sur när ida och johanna putta i henne i vattnet) Synd bara att jag glömde kameran hemma så fick ta lite bilder med idas mobil istället. Blev väldigt bra bilder ändå trots allt. Vore jättekul om vi lyckas få med oss några av OP lärarna på ett pass! Sjukt kul att se dem plågas i vattnet!! Särskilt Leif!!
På torsdag är det dags igen!
 

Våren är påväg och jag är sjukt sugen på ett par våriga och färgglada tygskor!
Gillar starkt dessa från Stadium för endast 199 kr Båda i härliga färger och mönster att gå och glida på stan med när vårsolen börjat komma fram!

På dinsko hittade jag även dessa söta skor som jag mycket, mycket väl kan tänka mig att ha till studentdagen!! :D

"ska jag lämna några varma rader.... "

Helt jävla underbart att sitta och lyssna på Winnerbäcks låtar när man sitter på altanen i vårsolen och gottar sig!
Har precis suttit och klippt ur foderdelarna till min studentklänning och den kommer bli så jävla snygg! Den kommer passa perfekt ihop med min snygga mössa jag fick igår!
Tänk att en mössa kan få en att tro på framtiden!
Kan se mig själv om ett år, om två år och mer!
Känns så jävla rätt!!

Nej, nu ska jag inte låta datorn distrahera mig från att sitta ytterligare en stund och njuta på altanen!
Puss

Har legat och försökt sova i över en timme efter jag stängde av filmen. Men nej då, mina tankar håller mig vaken ännu en natt....

Ligger och funderar över allt som händer.
Det är väldigt mycket jusst nu, vet inte om ens jag själv hänger med längre. Vissa saker förtränger man, vissa ältar man tills det egentligen inte går att älta mer, men ändå så gör man det.
Som t.ex. min bror som är sjuk, jag Vill inte tänka på det, har nog inte hunnit smälta synen av honom när jag oförberett mötte honom på Tai Pak i torsdags. Hade inte hans fru Marina och dotter Frida varit med hade jag inte fattat att det var han!
Att se han, som alltid varit som en stor skäggig björn med glimten i ögat, nu vara en smal skäggig urmärglad människa, utan glimt i ögat, utan istället tårar.
Jag blev totalt slagen av stolen!!!

Och så är det sjukt att jag fortfarande tänker på Mats från när vi var tillsammans. Det är väl typ ett halvår sen han gjorde slut, men ändå kan jag känna saknaden av en arm runt mig när jag ligger ensam och inte kan sova på natten. Tror inte det går en dag utan att jag tänker på honom, eller vår tid tillsammans. Men inte längre som ett hjärtekross, utan mer som ensamhet för att jag inte hittat någon annan som kan hålla om mig.

Och sen är det vänner. Gamla vänner, nya vänner och de som var vänner.
De finns alla kvar, bryr sig mer eller mindre.
För tillfället är det så mycket omkring mig som påverkar mina känslor så vissa saker låser jag ute och bara låter vara. Som att den vän jag träffade varje vecka och pratade ut med om allt jag kände, helt plötsligt är så frånvarande att jag inte känner någon som helst tillförlit till. Nya pojkvännen är helt klart populärare än mig, det förstår jag med. Men man kan fortfarande ägna sina vänner som har det jobbigt en tanke, ett litet meddelande elle nånting för att visa att man fortfarande betyder något för en?

För er som inte alls bryr er något om mig eller om vad jag tänker skiter jag fullständigt i, men det är så jag känner. Jag har något svårt att få ur mig saker och ting på sista tiden till mina närmaste vänner men det är bara för jag har så mycket i huvudet.
förlåt.