Annika Strand

Bara för att det är årests sista dag idag så bjuder jag på en serie egobilder, för att allting handlar ju faktiskt om mig och ingen annan! 

 

 

Eftersom jag aldrig känner några måsten numera att blogga osv, så skickar jag en liten hälsning i min lediga vecka i Skövde och skickar med det roligaste klippet från youtube jag sett på länge!!

 

Har seriösa problem med att sluta lyssna på denna låten! DEN ÄR SÅ UNDERBAR!!!

Hörde den första gången under min dag på operationen då radion var på.. 

ASså ÄTER UPP DEN så bra är den!

 

Allting blir så mycket bättre med terapisamtal med vänner!

I lördags kändes allting så jävla hopplöst.. 

Mycket förstorar jag nog upp, och det är det jag brukar göra, men mycket av det jag oroar mig över är ändå relevant!

Jag känner att hela hösten har varit allmänt jobbig och bipolär, men ska intala mig att detta är bara en fas, så blir det en fas!

 

Idag fick jag prata ut med Linnea en stund efter att ha träffat showtime-gänget där vi fikade lussekatter och gick runt i mörkret och låtsades vara vampyrer som skulle döda alla vi stötte på.

Har även varit på ett spännande möte som blev mest av en slump..

Har fått höra att det är brist på Sjuksköterskor, men inte att de drar i en andra veckan på praktiken om att jobba där när man är färdig till sommaren!

Så chansen att jag jobbar på Geriatriska kliniken på Ryhov i sommar är väldigt stor nu!

Livet kändes inte lika hopplöst efter i eftermiddag.

 

Imorgon ska jag springa runt på operationsavdelningen och låtsas att jag är Callie Torres från Grey's Anatomy!

 

För två och ett halvt år sedan drygt älskade jag livet och världen, den var enorm och min att upptäcka! Jag skulle få flytta hemmifrån och skaffa mig ett helt eget liv i en ny stad, slippa familj och bara fokusera på mig själv!

Nu har jag landat på jorden.. och det hårt.

Himlen är inte längre lika blå som den brukar vara, de sista sommarens solstrålar nådde nätt och jämnt vid mig, höstrusket som vanligen brukar glädja mig ger inget intryck, den knarrande snön under mina skor gör mig inte lycklig, utan snarare likgiltig.

Värdlen är inte stor och underbar och redo att upptäckas, den är stor och hemsk och jag vill bara gömma mig från den! 

Jag vet inte hur jag ska kunna gå tillbaka till den känslan jag hade för två år sedan om jag någonsin kommer tillbaka till det. 

Min inspiration och motivation är totalt bortblåst och jag vet inte hur jag ska få tillbaka den.. 

 

 

Nu sitterjag i Skövde och njuter av att vara här! 

Umgås med mamma och pappa, råkade köpa ett par nya skor när jag skulle förbi Siba för att köpa en USB-hub.. oops! 

Knallade runt på stan en liten stund förut och var iväg och lyssnade på mamma när hon spelade nyckelharpa med en gammal bekant i Norrmalmskyrkan :)

Strax ska jag bli servad med mat :D och sen ska jag iväg på lussemys hos Sandra, den numera ständiga värdinnan för alla tillfällen! 

Hoppas på lika fint väder imorgon som idag så det kanske blir en tur med skidorna uppe på Billingen med :)

Så ja denna helgen laddar jag upp batterierna och skärper till mig inför praktiken som börjar på Tisdag på Geriatriska A på Ryhov (Geriatriska Ortopedavdelningen).

Showtime är nu över och det blev väldigt lyckat med massa lyckorus och glädje!

Men nu ska jag njuta lite till här i Skövde! Ha det bäst!

 

Här delar jag med mig av en av mina favoritlåtar i juletider: