20.01.2009
Ja idag har jag varit på praktiken, och det har varit en ganska bra dag, förutom att jag fick gå med en människa som känndes allmänt "retard", helt wierd enligt min mening. men iaf.. fick spola massa drän och katetrar och fick även göra ett venprov på hon jag gick med:) Det känns en aning skakigt när man ska göra det, men efteråt ör man typ överlycklig och hoppar av glädje för att man klarade det utan ett dödsfall:P Men iaf, så tog jag bussen hem och när den nått resecentrum så ringer min sugerpie sandra och undrade om hon fick komma hem och vänta på sin buss här istället för vid busshållsplatsen borta vid hasslum:P och det är klart hon fick. Vi slog på TV:n och hittade någon otroligt konstig engelsk kriminalare med massa mord och ironi xD "hot fuzz" tror jag den hette. Skit kul xD
Har nu nyss ätit baguett och lite sånnt till mellanmål och fick plötsligt ont i magen:S bläää...
Men nu till det jag haft på hjärnan ända sedan vägen hem när jag åkte förbi s: a Birgittas kappel, kyrkogården där, såg hur en del hade tänt lyktor vid gravarna. Och då slog mej tanken, fan vad sjukt att ens sista vilja kan vara att ligga i en låda och ruttna ett par meter under jorden!? Fyfan, det skulle jag aldrig vilja. Om nu de anhöriga vill ha en plats de kan gå till och minnas personen som dött så finns det alltid en plats som påminner om personen, eller som man besökte tillsammans med den bortgångne. varför slösa en massa energi och göra processen långsam när man kan göra sig av med det på ett litet kick och då göra oss alla en tjänst.
Jag vet det kan låta något okännsligt, men det var så jag tänkte när jag åkte förbi kyrkogården.
När jag nu skulle dö, så skulle jag inte vilja ligga i en låda, nergrävd i jorden för att långsamt ruttna bort och samtidigt ta en massa plats på en kyrkogård, utan göra det bästa av situationen. Skänka organen till de behövande och bränn resten! kasta bort askan om ni nu vill det eller spara den, det gör det samma för mej, men att ruttna i en kista kommer jag aldrig vilja göra!
Har nu nyss ätit baguett och lite sånnt till mellanmål och fick plötsligt ont i magen:S bläää...
Men nu till det jag haft på hjärnan ända sedan vägen hem när jag åkte förbi s: a Birgittas kappel, kyrkogården där, såg hur en del hade tänt lyktor vid gravarna. Och då slog mej tanken, fan vad sjukt att ens sista vilja kan vara att ligga i en låda och ruttna ett par meter under jorden!? Fyfan, det skulle jag aldrig vilja. Om nu de anhöriga vill ha en plats de kan gå till och minnas personen som dött så finns det alltid en plats som påminner om personen, eller som man besökte tillsammans med den bortgångne. varför slösa en massa energi och göra processen långsam när man kan göra sig av med det på ett litet kick och då göra oss alla en tjänst.
Jag vet det kan låta något okännsligt, men det var så jag tänkte när jag åkte förbi kyrkogården.
När jag nu skulle dö, så skulle jag inte vilja ligga i en låda, nergrävd i jorden för att långsamt ruttna bort och samtidigt ta en massa plats på en kyrkogård, utan göra det bästa av situationen. Skänka organen till de behövande och bränn resten! kasta bort askan om ni nu vill det eller spara den, det gör det samma för mej, men att ruttna i en kista kommer jag aldrig vilja göra!
Kommentarer
Trackback
