Något så simpelt som att du håller mig hårt, blås på det onda, ta bort allting svårt.

Nu förstår jag Psykologin i vilket fall. Äntligen.
Mitt psyke använder sig för tillfället av massvis av försvarsmekanismer. Vilket jag är väldigt glad över, för annars skulle jag nog bryta ihop vilken sekund som helst.

Jag tänker inte längre påstå att jag gjort någonting fel längre. Ingen som skulle lyssna ändå. För tillfället tänker jag tillförlita mig på de som accepterar mig för den jag är och årkar leva med det. Jag beundrar er som gör det. När jag tidigare idag dragit hem massa gamla bilder från bilddagboken som försvunnit från min dator för flera år sedan uppskattar jag er mer. De bilderna gör mig så glad. Som jag sagt innan: Gammal vänskap ruttnar aldrig. Nog för att ni varit mot mig en gång i tiden så har ni bytt sida och det tackar jag er för. Den kärlek jag ser på bilderna hade jag aldrig föreställt mig tidigare. Det får mig bara att fundera på hur lycklig jag var då. Men ändå så olycklig och otilfredställd av livet. Det är jag nog fortfarande, men jag har ändå en liten bit kärlek kvar i bagaget.

Min bror sa till mig helgen mats gjort slut:

Killarna kommer alltid komma och gå, men vännerna består<3

Kommentarer

Sjung en sång för mig:

Jag är:
Kommer jag tillbaka?

Mail: (till min msn samling)

Din blogg:

Dina ord:

Trackback
RSS 2.0