A year has gone, but I'm not the same
Tror knappt jag skulle missa att komma ihåg och bli nostalgisk en dag som denna. Med datumet den 11, lördag och september på det. Imorgon är det den 12e.
Ett år har gått.
Mycket långsamt, men ändå snabbt.
Hemska minnen kommer upp, men ändå så känner jag att det var skönt. Det var aldrig riktigt tror jag. Vet faktiskt inte. Ingen direkt kommunikation som funkade och ville bara vara till lags.
Inte direkt det som ett förhållande går ut på.
Men jag har nog aldrig kännt mig så utnyttjad som den dagen.
Fyfan!
Hoppas du sitter kvar vid din gamla dator, med dina gamla spel, sitter i din pösiga soffa tillsammans med din familj.
Hoppas de gnäller på dig än!
Precis som du gjorde för ett år sedan!
För jag är inte kvar. Är någonstans långt ifrån både dig och ditt sätt!
En del av mig hoppas stöta på dig varje gång jag åker till staden, tänker ut vad jag skulle säga till dig, vad jag skulle göra mot dig, vad jag planerade göra. Inget illa menat, men det är en del av processen, att komma över någon man var helt tokkär i som man inte fick någon som helst respons.
Visst killen från studenten fick mig att få tillbaka vissa minnen och få upp hela min livsgnista på den fronten.
Jag tog honom med en klackspark och det skulle han nog gjort med oavsett hur jag tog det.
Idag tittar jag mig i spegeln och ser det rätta jag.
sysslar med något jag verkligen vill, nog för att det krävs lite slit för att komma dit, så känner jag att det är rätt.
Jag är självständig och har börjat bygga mitt egna liv, som jag är mycket stolt över!
Nu väntar jag bara på att bitarna ska falla på plats.
Med bostad, vänner och min nya stad.
De vänner som är mina riktiga vänner vet jag vart jag har, de andra får göra precis som de vill.
Känner att jag bytte stad i precis rätt tidpunkt.
Jag har fått nog av skövde, dess folk och omgivning.
För ett tag...
Jag känner mig nog faktist lycklig i stort, visst lite ångest ibland när jag tänker på att jag inte kan få vara ifred i mitt egete hem till och från, men det skiter jag i, bara jag blir lämnad ifred!
Nej nu ska jag ta en stor tugga av framtiden och njuta av den!
The heart has spoken!
Ett år har gått.
Mycket långsamt, men ändå snabbt.
Hemska minnen kommer upp, men ändå så känner jag att det var skönt. Det var aldrig riktigt tror jag. Vet faktiskt inte. Ingen direkt kommunikation som funkade och ville bara vara till lags.
Inte direkt det som ett förhållande går ut på.
Men jag har nog aldrig kännt mig så utnyttjad som den dagen.
Fyfan!
Hoppas du sitter kvar vid din gamla dator, med dina gamla spel, sitter i din pösiga soffa tillsammans med din familj.
Hoppas de gnäller på dig än!
Precis som du gjorde för ett år sedan!
För jag är inte kvar. Är någonstans långt ifrån både dig och ditt sätt!
En del av mig hoppas stöta på dig varje gång jag åker till staden, tänker ut vad jag skulle säga till dig, vad jag skulle göra mot dig, vad jag planerade göra. Inget illa menat, men det är en del av processen, att komma över någon man var helt tokkär i som man inte fick någon som helst respons.
Visst killen från studenten fick mig att få tillbaka vissa minnen och få upp hela min livsgnista på den fronten.
Jag tog honom med en klackspark och det skulle han nog gjort med oavsett hur jag tog det.
Idag tittar jag mig i spegeln och ser det rätta jag.
sysslar med något jag verkligen vill, nog för att det krävs lite slit för att komma dit, så känner jag att det är rätt.
Jag är självständig och har börjat bygga mitt egna liv, som jag är mycket stolt över!
Nu väntar jag bara på att bitarna ska falla på plats.
Med bostad, vänner och min nya stad.
De vänner som är mina riktiga vänner vet jag vart jag har, de andra får göra precis som de vill.
Känner att jag bytte stad i precis rätt tidpunkt.
Jag har fått nog av skövde, dess folk och omgivning.
För ett tag...
Jag känner mig nog faktist lycklig i stort, visst lite ångest ibland när jag tänker på att jag inte kan få vara ifred i mitt egete hem till och från, men det skiter jag i, bara jag blir lämnad ifred!
Nej nu ska jag ta en stor tugga av framtiden och njuta av den!
The heart has spoken!
Kommentarer
Trackback
