Annika Strand

 

Jao något försenat inlägg, höll på å skrev ett förra veckan när andan föll på.. men sen råkade jag trycka på det där lilla krysset uppe i hörnet och allt försvann.. ooops!

Så ja Linnéa, jag är försenad med inlägget och du han före mig.. applause to you!

 

Ja jag vet inte riktigt vad jag gör på dagarna längre.. Hela förra veckan har jag hjälpt till på avdelningen (ute i omvårdnaden som de säger) med undersköterskorna och det känns som om de börjar acceptera mig lite mer på avdelningen för att de får se att jag FAKTISKT kan! Därutöver har jag gått inskolning på avdelningen och har nu tre pass kvar som det ser ut nu..

På tisdag börjar ny kurs och den SISTA(!?!?), Omvårdnad 4 som det verkar på de som läser den nu och har tenta imorgon är den inte att leka med.. maffiga uppgifter, tenta man inte vet vad den handlar om, intensiva två veckor i skolan, 7 veckor praktik och en dag i "metodikum" med olika akutscenarion vi får träna på. Det ska bli spännande detta!

Så de 10(!?) veckor jag har kvar i skolan kommer jag inte ha tid att spendera på Geriatriska A det ska gudarna veta!

 

Ja vad händer mer i mitt liv?

Jo jag upptäckte i söndags när jag kommit hem från mitt dagpass på GerA, när jag lagt mig mest på måfå på massagebänken och sen plötsligt typ ställt mig på huvud på bänken(typ en yogaställning), att grannen tvärsöver gatan stod och glodde påmig genom fönstret.. Jag bara vinkade och fortsatte..

 

Har även funderat lite över min ålder.. tänkte att för snart tre år sedan tog jag studenten och kände mig som precis den jag var, åldersmässigt då alltså. Nu vet jag inte vad jag är.. Hur ska det kännas att vara 22 och ansvarig sjuksköterska? Någon som vet? Känns som om det inte är på riktigt, att jag tittar på en film av något slag och att jag egentligen är 19, nydumpad och förvirrad över livet och vill slippa vissa saker och tror stenhårt på andra. Men så är det inte alls, utan jag har nu ett nytt liv, jag är 22 och snart färdigutbildad Sjuksköterska och bor i Huskvarna själv i en underbar lägenhet, med de bästa vännerna jag bara kunnat drömma om för tre år sedan, har stått på scen två gånger och sjungit och dansat inför publik och i vår ska jag vara med i en musikal?! 

Jag menar hur konstigt kan livet bli på en skala 1-10? 

Jag tror det är menat att man ska vara lycklig, fri, förvirrad och ensam fast på det bästa sättet samtidigt. Det är så det ska vara att vara 22 i guess :)

 

Imorgon kommer föräldrarna på förmiddagsfika som ett ministopp i deras resa mot Oscarshamn och firandet av  deras bröllopsdag, sedan in mot stan för lunch med Madilta, en påsklunch innan vi alla åker åt var sitt håll var det tänkt med bakjouren, men planer ändras fort.. Sedan ska jag vidare för inskolning kvällspass-style.. 

Och på fredag bär det iväg mot skövde och denna gången får jag lite sällis i form av Maya :) 

Bye for now.. vi kanske hörs om två veckor igen.. det verkar ju vara min nuvarande intervall :) PÖSS