Annika Strand

JAo! Hej folket! Har ni saknat mig?

"jaaaa-aaa!" Okej bra!
Idag startade bra, med att jag faktiskt kom upp i tid, han göra ordentlig frukost, men fortfarande tvungen att springa mina tre meter från dörren till busshållsplatsen som vanligt.. 

Påväg in på sjukhuset mötte jag en sjuksköterska från Ögon/öron avdelningen och vi pratar fram till min "korsning" och hon verkade vara lite små ledsen över att jag inte skulle vara hos dom i sommar.. det är inte jag. 

In i omklädningsrummet på avdelningen där jag möts av min handledares glada ansikte, det är en sån person jag blir glad av att bara se! Vi skulle säkert klicka utanför sjukhuset också! Min handledare är lite yngre, och gick ut förra sommaren, och har varit på hjärtvården sedan februari, så hon är rätt ny på detta med hjärtvård, vilket gör henne väldigt frågvis, vilket i sin tur gör att även jag frågar mer och får lära mig sjukt mycket! 

Jag har sedan några veckor tillbaka fått ha hand om några patienter från vår grupp per pass, och idag fick jag tre patienter, varav en skulle åka iväg till linköping.. men den platsen fylldes snart med en ny. 

När ronden väl blev av, den är tydligen alltid försenad på måndagar för att läkarna har något möte.. och idag tillhörde vi den gröna gruppen, vilket innebär att hälften av våra patienter rondas med en läkare och resten av en annan, istället för en och samma.. så först tog det lååång tid innan de ens kom och ville ronda alls, sen så fattades det ST-läkare och då kunde inte överläkarna ronda.. jaaahh..

Sen när det var gjort med ena hälften, så verkade inte den andra läkaren redo att ronda våra patinter så jag och min handledare gav oss på en svårstucken patient med diverse blodprover och blododlingar.. det tog sin lilla tid..

Sen gick jag och kolla om läkaren var färdig att ronda våra medan Matilda(min handledare) gick och skickade iväg proverna.. och att jag kunde börja så länge ifall han var redo..

Han var redo.. 

jag började dra det om mina patienter som jag ansågs behöva vetas.. 

Då börjar han påpeka i vilken ordning jag rapporterade till honom, frågade mig en massa frågor som endast läkarna har koll på.. fäller någon kommentar om att "du är ju bara student... hämta du Matilda du..."

Jag bara stirrade på honom.. menade han allvar.. den andra sjuksköterskan som rondat tidigare försökte hjälpa mig att möta honom.. men det slutade med att jag sprang ikapp Matilda medan hon höll på att skicka proverna.. 

Läkaren höll på likadant under hela ronden.. 

För första gången kände jag mig direkt övertrampad av en läkare.. jag riktigt kände hur jag sjönk ihop i kontorsstolen, hur det rann till bakom ögonlocken. Kände för att springa ut till toaletten för att gråta ögonen ur mig för min karriär skulle vara över ifall alla läkare jag möter är som honom för jag skulle vägra gå till jobbet.. tur nog vet jag att han är den enda sådan läkare på avdelningen och det är ingen sån på Geriatriska A!! PRISA GUD!.. typ..

Men stämningen i mitt sinne och självförtroendet var närmare botten i slutet av dagen, vilket det inte varit den senaste tiden det vill jag lova!

Så hela dagen har jag sett fram emot att öva för volleybollturneringen med lag Balles Minions på vätterstranden med mina härliga vänner.. jag skyndar hem för att få med ombyte och kanske slänga i mig lite energi i form av lite yoghurt för att bli något sen till utsatt tid.. precis när jag sprungit till bussen och precis hunnit med den så får jag kontakt med mina vänner som inte alls verkar vara på plats, inte mindre påväg till vätterstranden.. inte heller kunde de ge besked om när de skulle komma. De satt fast med ett grupparbete som behövde bli färdigt..

Det lilla hopp jag haft tidigare om att volleybollen skulle rädda min dag försvann totalt.. "Ska jag ens bry mig om att vänta på er?, Om ni inte vet när ni kommer så åker jag hem igen och skiter i träningen.., Jaha ni kommer alltså, jag måste ha choklad!" 

Blåsigt var det, lagom kallt var det också, men dessa vänner är fanemej det bästa som finns. När de väl kom lyfte de upp min dag och gjorde den sådär skimrande härlig som den bara kan bli med vänner <3

Frusen och trött efter två timmars volleybollande fick jag skjuts hem av Andrea och sen la jag mig på sängen och dog.. eller bara legat.. drukit vamt the, ätit rester av choklad och spelat spel på datorn..

 

Precis nyss fick jag ett samtal från mamma och pappa om att vi ska börja planera min examensdag som fanemej bara är 25 dagar kvar till!! 

Detta kommer bli så sjukt bra tillslut det tror jag på! Nu är det bara att fokusera på resterande skola och njuta av mina vänner så länge jag har kvar dem i stan, de som flyttar iväg sen. Ush jag vill inte ens tänka att de ska flytta  härifrån!!!

DON'T DO IT! I LOVE YOU SO MUCH!! YOU MAKE MY DAY BRIGHT! ♥