Annika Strand

Min jobbhelg och vecka är nu över, det blev lite motigt igår sista dagen.

I tisdags jobbade jag natten till onsdag, torsdag och fredag kväll och lördag söndag dagpass. Avdelningen jag jobbar på är uppdelad i två sido: den röda och blåa, vilka i sin tur är uppdelade i ytterligare två grupper på dagtid på vardagarna. Från att hela veckan ha varit ansvarig på blå sida till att igår ha ansvar för röd sida, helt nya patienter och mycket tyngre än på blå sida gjorde min förvirring komplett. Jag höll mig över ytan, men mer än så var det inte. Fick påpekningar av läkaren att si och så skulle gjorts under helgen, som inte blivit skötts, och sånt måste man ju hålla koll på.... men asså.. jag träffade precis mina 12 nya patienter!! Försök själv om du kan! 

Tjugo över tio mitt emellan mina två nya patienter kände jag att jag måste sätta mig och äta något annars svimmar jag. På de fem minuterna jag slängde i mig min macka och kaffe han avdelningstelefonen ringa fyra gånger och eftersom de andra var upptagna med annat så var det bara att gå och hämta den.. 

Så idag har jag inte alls dåligt samvete för att ha legat i sängen fram till elva! 

Idag har jag inget jobb uppbokat, inte imorgon heller!

Imorgon får jag finbesök från Skövde! Nämligen föräldrarna med tillhörande grannpar, vi ska gå på Soweto Ghospel Choir som uppträder här i Jönköping.

 

Nu börjar mina belöningar och ljusglimtar jag har att se fram emot ta slut för jag har avverkat dem alla snart! Vad ska jag nu planera!??!?!?!

Hmm.. jag har en plan.. :D 

 

Jag har fått en annan inställning den senaste veckan, att jag inte ska gräva ner mig så mycket i mina problem, utan kanske bara lite till en början och sen gå vidare. Det mesta jag grävt ner mig i och haft ångest för har ju alltid löst sig på ett eller annat sätt, så för att spara mig framtida ångest och nedrgävning ska jag lyfta blicken med huvudet och se vart mina fötter pekar, Frammåt.