Ett år springer bort..
Igår var det ett år sedan min farmor somnade in på sitt boende med mig, mamma och pappa vakande vid hennes sida..
Det känns så längesedan, men ändå som om det var igår.
När jag sitter i vardagsrummet hos föräldrarna i Skövde och jag hör pendeln i hennes gamla golvur ticka långsamt kan jag fortfarande minnas hennes andetag tillsammans med tickandet..
Det var mycket som förändrades med att hon somnade in.
Att åka till Skövde och hälsa på familjen fick inte samma mening. Mina besök blev alltid fullständiga efter att ha fått träffa henne.. Nu är de bara delvis på något sätt. Jag tror att det är en faktor till att jag hälsar på i Skövde allt mer sällan också.
Livet fortsätter utan henne, och nu har jag mina patienter på jobbet som små substitut för henne. Jag känner igen henne i många av dem, våra tanter och gubbar. Jag tänker att detta är någons Mimmi, jag ska göra det bästa jag kan för han/henne.
♥
Kommentarer
Trackback
